Himlen är oskyldigt blå…eller?

Jag har under kvällen skådat en av de mest underbara solnedgångar i mitt liv. Det fick mig att drömma. Tänk om samma himmel funnits sist jag var på en öde strand i skymning. Vilken bild det skulle ha blivit då. Nu fick jag tyvärr nöja mig med en bild på hustak från balkongen, då det inte finns några åkrar åt just det hållet, ingen strand heller för den delen. Om jag fortfarande bott i mitt föräldrahem hade jag utan en blinkning slängt mig på cykeln och cyklat iväg till slutet på min förra hemort med utsikt över åkrar, ängar och en oändlig cykelväg, det hade också blivit ett fiint fotografi.